De undrar så det får ont i magen och kanske lite i huvudet också.
Men då kan de tänka att jag kanske dansar lite på stället där jag är.
Dansar och stampar takten lite till en dänga på radion.
Eller att jag kanske är på TV till exempel.
Eller i radio och pratar lite.
Eller pekar ut på en karta hur en tusrist skall åka till närmaste nakenbad eller eventuellt ett bad där man tvingas behålla badkläderna på.
Men sedan när de tagit en värktablett och undrat färdigt, fortsätter de med sin vanliga arbetsuppgifter på sin vanliga arbetsplats.
Kanske glömmer de bort mig vad det lider, och båda magvärk och huvudvärk kommer och går utan att den har det minsta med mig att göra.
Fast det var en som grät så det skvalade när jag for.
Vi kramades och jag sade tröstande:
- Det här är inget sorgligt, det här. Det är bara roligt.
Det tyckte inte hon som grät så det skvalade, men hon förstod att vi kommer att fortsätta träffas.
Det tar inte slut här.
Jag har ju inte gått och dött precis.
Bara bytt jobb.
Det är så i livet.
Människor kommer och går.
Men ibland liksom stannar de, fast benen gått åt ett annat håll.
För de bor i ditt hjärta.
Puss lilla Eva.
Jag kommer snart.