Klockan nolltrenollnoll vaknade jag av ett brak!
Yrvaket flög jag upp i sängen, och spärrade upp de sömniga ögonen för att se vad som väckt mig.
Han med de blå skjortorna gjorde detsamma, förutom att han inte var yrvaken, eftersom han inte ens somnat.
På golvet i sovrummet låg en tavla, som normalt har sin plats på en tavellist som löper längs väggen.
Med hjärtat i halsgropen undrade jag om det var vår bröllopsbild som for i golvet mitt i natten.
Och vad det i så fall betydde?
Skulle vi skiljas?
Skulle vi gräla?
Skulle vi slåss?
När ögonen vant sig vid det häftiga uppvaknandet, kunde jag konstatera att det var en helt annan bild som låg upp och ner på golvet.
- Vi tar den sedan, sade Han med de blå skjortorna, och berättade med en djup suck, att han inte somnat ännu.
Antagligen tyckte jag synd om honom, innan jag lade ett par svarta tights över ögonen, och somnade om.
Klockan nollfemtrettio ringde klockan för hans del.
Själv slumrade jag vidare till bortåt åtta tiden.
Vid morgontoalett hör jag plötsligt hur det stökar och rasslar någonstans på nedervåningen, där jag sitter på toa.
Är det Han med de blå skjortorna som kommit hem igen?
Är det ungen som har sommarlov som kommer hem?
Är det Gubben som samlar pantburkar, som tagit det hela ett steg längre, och numer går in och hämtar burkarna själv?
Ofrivilligt sväljer jag, och försöker göra öronen större för att jag skall höra bättre.
Någonstans rasslar det vidare.
Skall jag låsa dörren till toaletten?
Och hoppas att den som gjort intrång, tror att dörren går till en låst skrubb?
Skall jag ropa hallå, och hoppas att det är en välbekant röst som svarar?
Eller om det inte är det, sätter denna någon då en yxa i toadörren, som flyger upp när jag sitter med byxorna nere vid fotknölarna och inte ens hunnit torka mig, innan jag blir ihjälslagen.
Jo jag tackar jag, det vore just en snygg syn.
Försiktigt föser jag upp dörren.
Varför i hela friden gör jag det egentligen?
Då hör jag att oväsendet kommer från vår skrivare.
Den kör någon slags rapport, eller uppvärmning när den har tråkigt.
Jag andas ut och skrattar lite för mig själv.
Nu väntar morgonkaffe.
Och smörgås.