Även om klockan är nollsexnollett.
Man ligger på rygg och känner hur det oroväckande snabbt stiger i näsborrarna.
Och man tänker, om jag nu reser mig upp, kommer denna helvetes kroppsvätska att rinna ut över mig, ut över hela sängen, och ut över gplvet så att jag halkar i det när jag försöker springa till toaletten.
Där och då, bryter jag kanske ett ben och det har jag inte tid med.
Inte nu när jag snart har ett nytt jobb att gå till.
Tur att jag då hade en papperstuss på nattygsbordet.
Så att jag slapp bryta benet.
Det är skönt att vara smart och förutseende ibland.
Han med de blå skjortorna snusade vidare när jag smög ner och laddade bryggaren.
Jag såg fram emot kaffe och morgontidning.
Men eftersom det är röd dag i dag blir det ingen morgontidning.
Det blir lite annat plock.
Men det går fint det med.
Tjo!