Det är det nya jobbet som snart gör entré i mitt liv.
Med nya kollegor.
Nya arbetsuppgifter.
Nya utmaningar.
Nya tider och ny energi.
Sedan gick jag med lätta steg hem till mitt hus där Hon som fyllt sexton tillsammans med en klasskompis packade väskor för en förestående resa.
De far till Motala nämligen.
Klasskompisen har fått sig en kille som bor på nämnda ort, och då måste min unge följa med över långhelgen, för att, inte vet jag, men kanske träffa någon trevlig pojke hon med.
Jag föreslog att hon skulle packa en väska med hjul, och blev omedelbart idiotförklarad.
- Rullväska!
- Du är för söt mamma, men neeeeeeeej!
Och jag fattar ingenting.
De bär hellre, och kånkar på sina väskor än låter dem rulla på hjul för att inte misstas för pensionärer?
Men vilka pensionärer har sladdriga linnen från Monkey, jeans och Converse?
Inga jag känner i alla fall.
Jag hade innan resan, ringt och stämt av med pappan i vars hus man tänkt bosätta sig, för att försäkra mig om:
Att det fanns en pappa
Att det fanns ett hus
Att det fanns en säng
Allt detta fanns, försäkrade en väldigt trevlig röst som visade sig tillhöra en Jens med Motaladailekt.
Jag stoppade ner några hundringar i ett kuvert med hans namn, för att han inte skall hamna i ekonomisk kris under de dagar han fått besök norrifrån.
Sedan använde jag nymodigheten Skype och pratade med Hon som bosatt sig i Trondheim.
Hon hade fått en drink i sin hand, och den innehöll inte bara alkohol utan även banan.
Om man blir hungrig är det bara att tugga i sig.
Drink med banan.
Man tar vad man har.
Och nu blir det filmkväll.
Med mitt hjärta.
Som jag delar hushålle med.
Puss!