Med vuxen menas i det här fallet - kräsen konsument.
Jag hade förstår ni, en Tigerkavaj som inköpts för ca ettochetthalvt år sedan.
Svart.
Snygg.
Med tillhörande kostymbyxa.
Med tiden har den börjar släppa trådar ur tyget.
Det smyger ut små vita trådar som man tror är hårstrån.
Men det är det inte.
I ryggen har dessutom fodret släppt på tre ställen.
Såg ut ungefär som om Hulken haft den på sig just när han blir så där ilsken och grön, så att allt han har på sig spricker upp och blir till trasor.
Och den är ändå inte särskilt mycket använd vill jag påpeka.
Så har den hängt i min garderob en lång tid.
Tillls nu.
Jag tänkte, att eftersom jag har inköpsförbud någon månad till, kan jag väl åka till en butik och lämna tillbaka något då.
Inte handla.
Bara lämna tillbaka.
Butiksbiträdet som tog emot mig ringde på Tigeransvarig personal som kom och tog sig an den söndriga kavajen.
- Ja det här är ju verkligen inget att orda om, den får vi ta tillbaka, sade hon och frågade sedan om kvittot fanns möjligtvis fanns kvar?
För min del finns kvitton aldrig någonsin kvar, och efter ettochetthalvt år, orimligt.
Trots det får jag på mitt kort tillbaka ettusenfemhundranittionio kronor.
För ettusenfemhundranittionio kronor kunde jag då köpa två par Tigerstövlar i läder, visade det sig.
Tigerstövlarna i läder skulle normalt ha kostat nästan åttatusen kronor.
Ja, ni läste rätt.
Åtta tusen.
Men den här dagen, som man skulle kunna kalla en riktig turdag, fick jag dessa dyrgripar i en påse, och ändå hade jag mer pengar på kortet än när jag klev in i butiken.
Är inte det toppen?