Vi har haft så trevligt i dag så.
Jag och "Jag".
Skrattat och plockat med grejer.
Frågat och svarat.
Fixat lite i köket och bakat en kaka.
Jag och "Jag".
Den ena är Jag.
Den andra är också Jag.
Jag har nämligen börjat prata med mig själv.
Har visserligen gjort det förr, men inte som nu.
Det har liksom eskalerat. Pratandet.
Jag till och med tillrättavisar mig själv.
"Det där var en väldigt hög bil", säger jag högt, men blir avbruten mitt i av ett;
"Det där är väl för fan ingen hög bil"!
I dag har Jag pysslat och gjort fint på den gamla gjutjärnsspisen.
"Jag" har högljutt lagt sig i och tyckt att "det där var väl inte så snyggt, det andra var bättre".
Men då ändrar jag väl då, säger Jag lite surt.
Så där håller det på.
Jag pratar och svarar som om det vore en annan människa närvarande.
Är inte det underligt?