Ännu en helg har kommit och gått.
Det är nu tjugosju dagar kvar till julafton.
I går bestämde jag och Han med de blå skjortorna att vi inte köper några julklappar till varandra.
Vi investerar i stället i lite saker vi anser oss behöva till vårt uterum som skall stå klart i vår.
Det räcker gott så.
Hur julen skall firas är i dagsläget oklart.
Vilka kommer, och vilka kommer inte.
Vi hoppas på många runt bordet så klart.
Rödmosiga och kanske smått berusade skall de sitta där och äta av godsakerna jag tillagat.
Sedan sätter de sig tillrätta i soffor och fåtöljer och väntar på tomten.
Eftersom tomten inte finns, får de nöja sig med en halvfull kopia av densamma.
Han läser fel på etiketterna.
Lyfter på tomtemasken för att ta en klunk av julölen.
Glömmer att förställa rösten, släpper sig ljudligt och flabbar sedan okontrollerat åt det resten av kvällen.
Nej.
Sådana tomtar har vi inte.
Men är det några tomtar som finns, är det de.
Men vi känner inte dem.
.
I lördags var det i alla fall kalas här i huset.
Mormor har uppnått den ansenliga åldern av sextiotre, och firades med trerätters och presenter.
Och på söndagen for jag och Han med de blå skjortorna iväg på en liten utflykt, helt appropå.
Jag såg nämligen i tidningen en jacka jag skulle kunna tänka mig till vintern, och eftersom jag är oerhört kräsen med vinterjacka bestämde han att vi skulle fara iväg.
Ända till Kungens Kurva bar det, och där hängde jackan så fint.
Dessutom föll den mig i smaken.
Ner i påsen ramlade dessutom en varsin mössa till oss, jag kan inte minnas när jag senast hade mössa?
När vi ändå var där, föll det sig naturligt att ramla in på IKEA och köpa lite ljuuuuuuus nu till vintern.
Och sedan lämnade vi storstaden bakom oss, och åkte hem till vårt kök som vi delar med okänt antal möss.