Femtiofem dagar kvar.
Jasså?, till något spännande tänker ni.
Det kan man väl kanske säga, om det är det man tycker.
Att julafton är spännande.
För det är till den, det är femtiofem dagar kvar.
Jag träffade en bekant som i fredags, dvs när det var femtioåtta dagar kvar, skulle hem och plocka fram sina julkartonger.
Och för det var hon uppriktigt lycklig.
Det strålade om henne.
Jag vet inte vad hon gör med de där kartongerna när det är femtioåtta dagar kvar, men plockas fram skulle de.
Hon kanske dammar av de där gamla tomtarna lite.
Pratar med dem.
Beklagar att de fått vänta så länge.
Kikar om någon behöver lagas.
Provar olika stilleben med tomtar, änglar, mossbollar och stjärnor innan hon blir riktigt nöjd.
Och det är så sött på något vis, för hon hade en sådan kärlek i rösten när hon talade om dem.
På något vis är hon en kontrast till många andra jag känner som nu hävdar att julångesten smyger sig på.
De drar i kragen för att lättare få luft, men det är inte där skon klämmer.
Det är inifrån den kommer.
Julångesten.
Allt som skall ordnas.
Alla julklappar som skall införskaffas.
Till ett lika värde för alla barn naturligtvis.
Annars blir det orättvist.
"Men köp det där jäkla nagellacket då, som hon vill ha. Olle har ju fått för ettusenfemhundra, men Anna har bara fått för ettusenfyrahundratrettioåtta. Det blir väl rättvist", säger man till sig själv.
Det kanske också är det man tycker.
Men för säkerhets skull, säger man det högt, för att liksom övertyga sig själv.
"Nu blir det rättvist"
Och så provar man att le lite.
Man kanske är glad på riktigt.
Sedan står man vid spisen och vevar som besatt med slevar och vispar, och sedan har man ingen aning om var man skall förvara den jävla maten som man ju måste ha.
Kyl och frys är sedan länge fyllda.
Hatthylla, skohylla, linneskåp vedlår, blomkrukor och toppenstället under sängen i ungens rum får duga så länge nu.
Skit i att ungen gnäller över att hon inte kan sova för det luktar strömmingslåda och paté i hennes rum.
"Nu är det jul förstår du ungen, då skall vi vara snälla. Och nöjda"
Det säger du i något som avses vara en vänlig ton, men eftersom du inte ätit på fyra och en halv dagar kan det tänkas att det mer blir ett................. Vansinnes vrål?
Men det är alls inte meningen, och ungen borde väl ha överseende när du uppoffrar dig så för att hon skall få en fin traditionell helvetes jävla jul.
Ungefär så uttrycker sig de som har drabbats av julångesten.
Och dem är det synd om.
För det är ju trots allt femtiosex dagar kvar tills de kan andas ut igen.
Och bli som folk igen.