Jag har i och för sig tänkt på en sak.
Det händer att jag gör det.
Funderar och grubblar lite.
I dag vandrar ungefär sju miljarder mäniskor på jordens yta.
Eller, det är ju inte säkert att alla vandrar.
De kan ju sitta, ligga eller stå på alla fyra för den delen.
Men alla väger de ju något.
År 2050 lär siffran ha stigit till niokommatre miljarder.
Det är ofattbart många människor.
I takt med att befolkningen växer, växer också antalet prylar niokommatre miljarder människor anser sig behöva.
Även de väger en del.
Min tanke är således...
Tänk om jorden blir för tung.
Om den inte orkar snurra i den omloppsbana den befinner sig i, för det är för tungt nu.
Då fladdrar den okontrollerat ut i rymden, och vi med den.
År 2050 är jag åttiotre år.
Jag tycker att det är för gammalt att ge sig ut på en tur i rymden.
Helt oförberedd dessutom.
Jag har aldrig varit där.
Vad skall jag säga.
Hur skall jag bete mig.
Var landar jag, och med vem.
Nej.
Jag förstår att om jag okontrollert fladdrar ut i rymden dör jag.
Det är inte säkert att jag vill det fast jag är åttiotre.
Nej.
Jag förstår att jorden inte kommer att ge sig iväg.
Men funderingar kan man ju ha.
Fast man är fyrtiofem.
Inte bra att grubbla för mycket för lillhuvudet ditt!! :)