Kaffe & Mandelkubb
Det är sådant man får unna sig när man varit ute och kutat på förmiddagen.
Det känns också lite lagom medelålders på något vis.
Mandelkubb.
Ni vet en sådan där som smular sönder och rullar runt i hela munnen.
Och som nästan är omöjlig att svälja, för den blir så degig och sitter fastklistrad på tänder och tandkött i flera dagar.
De väger för övrigt tjugoåtta gram och eftersom inte det är någonting får man unna sig två.
Om man vill.
Det vill man inte, men det kan vara bra att veta i fall någon ringer och frågar.
Vem nu det skulle vara har jag ingen aning om, men det är så Han med de blå skjortorna säger ibland.
"Det är bäst man håller sig uppdaterad ifall Reinfeldt ringer och frågar".
Jag vet inte varför han tror att Reinfeldt skulle ringa just till hushållet på Villagatan 9 i Flen om han undrade något.
Han har väl eget fok som håller reda på saker och ting.
Men för säkerhets skull, låter jag bli att svara när det ringer.
Jag vet inte om det kan vara av intresse för nationen att en mandelkubb väger tjugoåtta gram.