Nej mamma du kan inte.
Det är ingen idé, det är skitsvårt.
Det är sextonåringen som uttalar sig om min kunskap i ämnet.
Hon klickar med rappa fingrar fram och tillbaka men lyckas inte få till det.
Jag försöker själv lite då, säger jag.
Hon suckar och lämnar mig där jag sitter med datorn i knät.
Tada!
Ropar jag när hon kommer ner för trappan.
Nu skall vi titta på en sak här.
Klickar fram bloggen och pekar upphetsat på min nya header som består av bilder jag själv knäppt.
Jaja, vad bra. Men jag måste gå nu.
Så var det med det.
Det var liksom ingen stor grej verkar det som.
Men jag är nöjd i alla fall.